Det är märkligt hur snabbt hela ens tillvaro kan ställas på kant. Vid den här tiden förra veckan fanns överhuvudtaget inte en tanke på att mitt förhållande kanske är på väg att ta slut. Det fanns bara kärlek och beundran för denna kvinna som jag lever tillsammans med. Visst, det fanns en känsla av att vi borde prata, prata om förhållandet, utvecklas, uttrycka eventuella problem så att förhållandet kan fortsätta att utvecklas. Aldrig kunde jag drömma om att jag en vecka senare skulle sitta vid datorn och oroa mig över om förhållandet överhuvudtaget kommer att överleva. 

Visst, jag har varit i ganska många förhållanden i mitt liv, det ska man inte sticka under stolen med. Men för första gången på många år har jag känt mig helt bekväm med en person, känt att jag kan anförtro henne vad som helst, känt att oavsett vad som kommer hon att finnas där för mig, och jag för henne. Därför känns det en smula barockt att jag helt plötsligt funderar på om det överhuvudtaget finns nån chans. Jag var säker på min sak, men efter i söndags är jag inte lika säker längre, bara orolig. Orolig över att det ska ta slut, orolig över att kvinnan jag älskar ska lämna mig, orolig över att min familj ännu en gång ska splittras. För det är min familj det handlar om: jag, maria, daisy, scilla, saga. Fem individer, en familj. Visserligen är tre individer hundar, men det spelar ingen roll. Dom är fortfarande familjemedlemmar. 

Det är möjligt att jag måste börjar anstränga mig lite mer, vilket jag också har börjat med. Börjat ta mer ansvar för förhållandet. Det som känns så osäkert i hela situationen är att jag vet vad jag vill, men jag får en känsla av att Maria inte vet vad hon vill, alltså finns det ett problem. 

Jag vet inte om jag kommer att fixa att ännu en gång få hela livet uppslitet ur marken med rötterna och allt, för att ännu en gång försöka rota mig. Jag har ju äntligen börjat rota mig, jag har hittat hem. 

Bara att hålla tummarna för att jag bara är paranoid, att det kommer lösa sig till det bästa, att rötterna får fortsätta växa sig starka. 

Över and ut!